mitires

En man jag aldrig trodde jag skulle förstå.. i skolan fastnade något

uppenbarligen i alla fall..honom minns jag från högstadiet..

han beskriver det så väl..

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Jag har haft lite smått ångestliknande känslor de sista

typ 3 dagarna...

har det där pirret i magen hela tiden, när jag vaknar,

på dagarna o på kvällarna.. NU även om nätterna..

Pust, blir så arg o ledsen över att han får mig att må såhär..

Jag som bara varit snäll under vårt förhållande..

Jag som förstod att han haft det tufft i livet..

Jag som LITADE på honom mer än jag trodde jag kunde igen..

Jag som accepterade att han inte ville träffa sin son..

o så mycket mer.. jag va fan bara snäll..

o vad fick jag för det?

Jag fick må dåligt varje dag,

sova illa varje natt,

kommer alltid ha svårt att lita på folk igen..

JAG fick lov att falla till botten, slå mig hårt o

har nu en lång väg framför mig att kämpa mig upp..

HAN är ute på krogen, partade loss på nyår,

umgås med vänner,

tränar handboll..

Han verkar ju fan inte ens må dåligt över det han gjort..

TACK, TACK SOM FAN för att du får mig att må såhär dåligt

VARJE DAG! Hoppas du mår jävligt bra..

God natt mina vänner..!!

//miss fejsbok